Tredje Delen
Sally
Gristina passerade honom bara, och gick fram till Stephan.
"Nå", mumlade hon och såg honom djupt in i ögonen. Ett brett flin slog ut över hennes läppar. "Här har vi visst en riktig gentleman?" skrockade hon.
Stephan höjde ett tjockt ögonbryn.
"Du har förmågan att manipulera andra människors, och Bortglömda Barns tankar och rörelser. Kan bland annat vara en effektiv gåva i eventuella slagsmål."
Utan att testa hans kraft gick hon vidare till Theo, som höll på att falla baklänges.
Nadia tänkte förmodligen likadant som jag, och lät en stol flyga genom luften.
Theodor satte sig ner och frustade.
Han mötte eftertänksamt Gristinas blick, och hennes hånfulla leende blev plötsligt en knivskarp grimas.
Hon backade fem snabba steg. "Ehm, jag måste... göra en sak." Hon flög upp för trappan och tvärstannade på sista trappsteget.
Fyra föremål flög från hennes händer och landade på golvet framför oss.
"Ni har rum Nio och Tio i korridor två. Känn er som hemma."
Och så var hon borta.
Nadia
Alla blev stående tysta. Obekvämt tysta.
Jag suckade och böjde mig ner mot en av nycklarna, läste på den lilla lappen.
"Nummer Tio blir vårt", flinade jag.
"Bra!" skrattade Theo. "Nio är mitt lyckonummer."
Alla tog varsinn nyckel, och vi släpade oss upp för trappan, in i andra korridoren.
Vi blev som fastfrusna framför våra dörrar.
Stephan harklade sig och log mot mig.
Jag kliade mig i bakhuvudet. "Jag antar att vi ses senare."
"Eh, ja."
Jag och Sall gick in i vårat rum. Jag blev häpen över hur otroligt fint det var i rummet.
Två sängar med ganska snygga lakan, lilamönstrad tapet och två svarta, synligt nya skrivbord.
Rummet var glatt upplyst, och mattan på golvet matchade tapeten.
Utsikten mot en glittrande bäck på baksidan var förtrollande.
Stephan
Vårat rum var ljust, fint och soligt.
Theo fastnade vid ett tvspel till den enorma teven, jag fastnade för sängen.
Trött och sliten somnade jag med kinden mot den mjuka kudden.
Det dunkade mot dörren, och jag vaknade med ett ryck.
Theo släpade sig mot dörren och öppnade.
Häpen såg jag Nadia och Sally komma in i rummet.
"Ledsen om vi stör", mumlade Nadia.
"Det finns verkligen inget att göra här!" stönade Sall.
Theo räckte henne en kontroll, och de spelade tvspelet tillsammans.
Nadia satte sig på sängen mittemot mig, och jag lutade mig mot väggen bakom, liksom hon.
"Så, vart kommer du ifrån?"
Hon svarade att hon kom från ett litet ställe mitt i ingenstans, och att det var ett lika trist ställe som deras rum.
Vi skrattade en stund, och jag berättade att jag och Theo kom från Stockholms innerstad.
förlåt för trist del!
Hoppas att ni klarar er ;D
ska skriva så snart jag kan.
annars kan ni besöka min personblogg.
